Ok nu längtar jag till lagrade ostar och bröd med hård skorpa. Till varma viner och lussekatter. Jag längtar till rena toaletter med toalettpapper, till korta menyer och fasta priser. Samtidigt har jag just börjat fatta grejjen här, jag har aldrig ogillat olikheterna men inte alltid förstått varför. Som att det ständigt är fotavtryck på toalettstolen. Att det är för att asiaterna är vana vid att ståkissa över ett hål i marken visste jag men nu vet jag också varför de ställer sig på ringen på västerländska toaletter, det är för att de tycker att avståndet blir för stort annars. De fortsätter alltså att ståkissa och behöver komma närmre stolen. Jag har dessutom vant mig vid både hålen och att alltid bära med mig pappersnäsdukar. Kanske kommer jag tillochmed sakna det. Men mest kommer jag sakna det enorma matubudet, alla 100sidor långa menyer och miniplaststolsserveringar mitt på gatan. En fantastisk middag för ett par guldtior och att dela enliters ölflaskor. Jag kommer sakna alla galna försäljare, krögare, chaufförer och random folk som aldrig lämnar en ifred och ständig tvingar en till beslutsfattande, kvickheter och socialt spel.

I Kuala Lumpur finns både Chinatown och Little India, igår gjorde vi båda. Först en autentisk naan och currylunch sedan middag i Chinatown där allt kändes behagligt välkänt och tryggt. Tänk om jag, så som KL kan ha fötterna i varsitt land och huvudet i ett annat. Vilka av världens länder skulle det bli? Kina för maten, Fillipinerna för havet och motorcyklarna, gamla Indokina för de prövade starka människorna som får dra hela lasset för nästkommande generationer. Överallt det trasiga, smutsiga intill det överdådigt lyxiga. Som det mest händelserika lapptäcke. Det går ju inte alls att sammanfatta någonting så spretigt. Jag vet att jag måste se mer. Thailand, Burma, Laos och Indien. Sydkorea och Japan. Pakistan och Libanon. Jisses jag har ju bara precis börjat. Världen är ju FULL av världens godaste mat.

Lika bra att lämna Asien innan jag förvandlas till en vårrulle själv. Fortsätter det frossas så som i Siem Reap är risken stor. Idag var jag på matlagningskurs och gjorde sallad på bitter bananblomma, fiskamok och kokosdumplings. Det var lamare än lamast men maten blev god. Hunden utnämnde tillochmed min amok till gruppens godaste. Amok? undrar du nu. Det är en kambodjansk stolthet gjord på kokosmjölk och mesig slags curry. Indiska influenser javisst men de två jag provat hittils har bara fått mig att vilja löpa amok efter riktig curry. Så mycket jag inte har hunnit med i Kambodja: pannkakor, risdesserter, sötsurt fläsk mm. Imorgon far jag till KL och bara två dagar senare hem. Det ska bli underbart på hundratusen sätt och vis. Kanske mest för mammas jultunnbröd med en tjock skiva cheddar. Det är tre år sedan jag firade jul himma. Bara så ni vet.

En god dag blev det, vid en pool under ett myggnät sov jag i hundra år.

Istället för julbord: grillad groda och ål med limeblad, mynta och citrongräs. En fin sak i gamla Indokina är att när det vankas grillat görs en liten salt-, peppar-, och limeröra att doppa köttet i innan magen. Det blir en extra finess, ett sting, ett uppiggande medel. En annan röra fick jag prova igår när Siem Reaparen C tog med oss på riktig lokalrestaurang. Där grillades det också och förutom saltröran doppade vi i Prahok. Prahok görs på fermenterad fisk, doftar och smakar likt surströmming och är grågrumlig som ett förorenat vatten till utseende och konsistens. I den blandade vi jordnötter, vårlök och chili och i magen blandades det med vattenspenat, bönor, kyckling och biff. Sen gick vi på dragshow på stans enda gayklubb följt av (som kontrast) hiphopklubb på klubben med namnet HipHop (rättochslätt) för att dansa rave. Inget konstigt med det. Mon dieu blev det frukost på sängen idag? Ja, det blev det, en iskaffe hårt tryckt mot pannan. Sen tänker jag synda med stans bästa pizza. Happy pizza.

Näää.

I Kambodja nu, det lilla landet som klämts in mellan matgurus som Thailand och Vietnam, varit Fransk koloni och har dessutom någon förhistorisk twist med Indien. Jag väntar mig se spår av samtliga ovanstående influenser. I Phnom Penh igår började jag den kulinariska resan med en ganska ljuvlig tofucurry. Sedan hoppade jag, fullastad med litchis och satsumas, på en 7 timmarsbuss till Siem Reap. Här ska en knapp vecka tillbringas innan Kuala Lumpur och Sverje. Ankor Whaaat? Ankor yea!

Den här resan handlar inte enbart om mat. Dryck är också viktigt förstås. I Ankor Wat finns stora stenhus som är häftiga men mest längtar jag efter en sån där ljuvlig buko som säljs lite härodär längs vägen. Buko är kokosnötens valp, lite mjukare och renare. Ung och oerfaren. Först sippar jag i mig josen, sen ber jag att få nöten itudelad så att frillan o jag kan tugga i oss köttet. Jag är papapaya coconuts about it. Det finns typ inget godare. Men mycket lika goth.

Good Morning Vietnam. I’m on the road again, slowly moving towards home. Look at this (kind of a) benedict, looks like someone overate egg, threw them up and decided to serve me them for breakfast. Surprisingly it tasted alright. The mountain of fresh fruit and the vietnameese black coffee made a perfect start for a Vietnam travel day. Close to the Cambodjan border now with sad puppy eyes for leaving this magic country already. Especially, I must say, this coffee. I honestly have never tasted such great coffee before. For you coffeeloving friends back home - Hold on, soon I’ll be threwing coffeeparties like swedish winter’s threwing snowflakes on you.

Okejokejokej en annan femma: stekt ris hallå! Det må vara världens simplaste restmatslösning men serveras ändå på de tjusigaste restaurangerna i Asien. Det här, i lotuslöv och med lotusgryn gjorde jag alldeles själv på Saigon Cooking School idag. Det var verkligen inte svårt. Jag gjorde även räkrullar med jordnötsdipp och kumqatdränkt vattenspenat. Men ärligt talat, börjar ni inte bli mätta på överdrivet frestande matbeskrivningar? Nej? Ok.

/

Fried rice w shrimps, chineese sausage, blanched carrot and lotus seads in lotus leaf @ Saigon Cooking School

Jaaa! Nya bilder från Longji och Yangshou har fastnat i det enorma nätet. Massa läckra poser av MOI bl.a.

Bonjour! Och Merci France för frukosten. 100 år under Frankrike har gjort vietnameserna till suckers för baguetter. Lika mycket som det finns Pho på gatorna finns Banh Mi Thit: baguette fylld med kött, ost, mayo, grönsaker, örter, pate och nån valfri sås (en sjuhelvetes ubåt alltså). Den behöver väl ingen ytterligare beskrivning, alla fattar ju att det här är ett skamfyllt mums. Hunden gluffsade glatt i sig två.

/

Subway arent the only ones massproducing groose guilty pleasure baguettes, the vietnameese people also put up a good fight in the business. On every street there are about ten different Banh Mi stands with baguette sellers eager to meet your wishes. Or just let them fill it up the local style - with everything they’ve got.